Spring

Hellu!

Då var påskveckan över för det här året. Jag har haft en fin påskhelg, under omständigheterna. Dock började den väldigt tråkigt. I förra veckan, så började min vovve ge symtom av att något var fel. Så i torsdags blev det en akuttid till Slöinge Djursjukhus, där han även blev inlagd. :( Det hade liksom inte ens gått en vecka sedan vi var där… Han hade drabbats av hjärtsvikt, och hade vätska i hjärta (och lungor som jag fattade det?), så det var kritiskt läge. Men han är en kämpe min lilla vovve! På påskafton fick han komma hem tack och lov, då alla ingrepp gått bra, och han mådde bättre. Nu väntar en undersökning i veckan igen, som man får hålla tummarna för att den går bra.

Men påsken kom ju i år också, och firades väldigt lugnt, vilket var skönt. Orkade verkligen inte med någonting i helgen. Så har bara gjort alla måsten, sen försökt vila ut. Men nu är det andra bullar! Så glad att ha min vovve hemma igen, och för mina hästar. IMG_20170418_134322_490

 

Ha en fin vecka alla! Puss & kram :*

Foppa 💖 2003-2017

I fredags, 7 april 2017, under eftermiddagen, fick min älskade vän, tävlingskamrat, buspojke med mera, somna in i sviterna av lymfom.

Sorgen är oändlig, kärleken är gränslös, smärtan är outhärdlig men minnet lever för evigt. Det som började med hosta i slutet av januari, vilken eskalerade, som man först trodde var förkylning, visade sig alltså vara lymfom. Efter två veckor på djursjukhuset i Slöinge, varav första knappa veckan med dropp, mängder med provtagningar, och flera undersökningar, så fick han komma hem på permission under en dryg vecka. (Orsak till sjukdom fortfarande ej fastställd, + ett stabilt läge.) Då under kortisonbehandling.  När denna avslutades, steg hans feber, och fick åka akut ner till djursjukhuset igen i fredags 7/4, där han också fick avsluta. Vi gjorde allt vi kunde göra, in i det sista.

Jag vet inte mer vad jag ska skriva. Jag gråter när jag känner mig ledsen. Jag skrattar när jag känner mig glad. Jag tänker och minns. Jag försöker bearbeta och leva dagarna framåt, för livet går framåt. Foppa var en unik häst på så många sätt. Han har satt spår hos alla som någon gång sett eller träffat honom. Han var en otroligt glad och positiv häst alla dagar i veckan. Med glimten i ögat, hade han alltid bus och nya hyss på gång. Man visste aldrig på vilket bushumör han var, bara det att något kommer hända. Varje ridtur med honom var unik. Han var helt enkelt en häst som på många sätt spred glädje omkring sig. Och som ovan, jag kommer gråta när jag känner för det, men också skratta och le. För jag minns honom med mycket glädje. Trots en ambulansfärd, en rodeouppvisning på dressyrbanan, hoppträningar och hopptävlingar med hjärtat i halsgropen hos åskådarna. Han satte spår hos alla. Alla som följt oss genom åren, vet hur mycket jag älskar honom.

Vi vill tacka hela Slöinges Djursjukhuspersonal, som jobbat med Foppa under dessa veckor, för fantastisk hjälp och vård. Alla delaktiga veterinärer och alla djursjukvårdare. Vi är er evigt tacksamma, trots den fruktansvärda, tragiska utgången. Ni är helt enkelt fantastiska.

Även tack till veterinärerna på Varbergs Veterinärerna, för bästa snabba service inledningsvis.

I mitt hjärta fattas det nu en bit. Istället har jag fått ytterligare en skyddsängel ovan. (Som nu garanterat busar runt bland sina gamla kompisar Vincent och Felix.) Vi ses igen, om sisådär 60-70 år, och rider över de evigt gröna ängarna.

Tack Foppa för de 11 år jag fick dela med dig. 💖 Jag älskar dig för evigt.💖

20170408_131323

Bild från vår sista ridtur tillsammans.💖

 

Självklart är jag berörd över den fruktansvärda händelsen i Stockholm. 

Det måste vara delvis ödet, att det sker nästan samtidigt som min fina gosse blev en ängel. Mellan 14.50-15.00 kommer veterinären, och berättar för oss att det inte finns något mer att göra, att ingen kan göra något mer. Varken vi eller djursjukhuset. Samtidigt som terrordådet sker. Jag har svårt att fatta och ta in, både det som hänt min älskade häst, men också det fruktansvärda i Stockholm. Lova mig en sak Svenska folket – oavsett vilket parti du väljer att rösta på, så kom ihåg att aldrig tappa styrkan och tron på framtiden. Det går inte att sticka huvudet i sanden längre. Man måste fortsätta kämpa för det man tror på. Jag tror på en bättre värld. Men vi måste enas, och börja kommunicera med varandra. Prata.

Jag gråter över saknaden av min älskade häst. Jag gråter över förlusten av 4 förolyckade, oskyldiga människor och alla de skadade. Men jag gråter också för den helt fantastiska insats Sveriges polis, och all blåljuspersonal gjort och gör. När ondskan slår Sveriges medborgare i ansiktet, går ni rakt framåt, med beslutsamhet att skydda oss i samhället. Ni är helt fantastiska – glöm aldrig det.

Mina tankar, och min kärlek går också till alla drabbade uppe i Stockholm.

Som ni förstår kommer jag kanske inte vara så aktiv på bloggen eller youtube. Nu vet ni varför jag inte varit aktiv under mars iaf. Skänk gärna valfri summa till Barncancerfonden och Cancerfonden. 

 

Ta hand om er.🌅☉💖

Avbrott i vardagen

Hej på er!

Ledsen att jag varit inaktiv större delen av mars. Hela månaden har nu snart passerat. Årets första månad med vackra vårblommor, påskliljor, snödroppar och alla de andra vackra knopparna som blommar ut. Dessvärre har jag inte riktigt kunnat glädjas åt denna vanligtvis vackra tid…

För snart 3 veckor sedan, insjuknade min älskade pålle… Detta ledde till en penicillinkur på 5 dagar. Tyvärr hjälpte inte penicillinet, så den sjätte dagen, fick veterinären komma ut akut för undersökning, och sedan blev vi skickade direkt till djursjukhuset. Där fick min älskling stå i 2 veckor… :( Den knappa första veckan stod h*n på dropp, för att sedan under en vecka klara sig utan, och har både kunnat äta och dricka utan dropp sedan dess.

Det var en första vecka i total kaos, och smärta inombords hos mig. Jag var helt förstörd. De första 8 dagarna grät jag nästan konstant. Jag var nere och hälsade på så gott som varje dag första veckan. Gradvis kunde man se en förbättring. Mängder med blodprover har tagits, cellprover, olika typer av undersökningar, men ingen har kunnat se vad som varit fel. Lite feber har kommit och gått. Aptiten har varit liten, och normal och ibland liten igen. Ju fler prover som visade negativt, ihop med att ingen klinisk försämring skett, så beslutades igårförmiddag, att min älskling skulle få komma hem på permission i några veckor, för att sedan göra återbesök och ta fler prover. Just nu ser läget stabilt ut, och man kan bara hoppas på att det fortsätter och blir bättre.

Nu vet ni iaf varför jag inte varit/är aktiv. Jag har just börjat komma i form själv, vilket är väldigt skönt. Tacksam över stöd, men vill gärna vara lite ifred. :*

YouTube Preview Image

 

Ta hand om er, och var rädd om livet.

Energi – vart tog du vägen?

Godmiddag!

Hoppas veckan har startat bra för er? Jag håller själv just nu på att tanka energi, eftersom jag kommer göra av med en hel del i eftermiddag. 😀 Men helgen, gårdagen, andra dagar – vad har hänt? Är det vädret? För mycket jobb? (Vilket jag tvivlar på.) Någonting har iaf sugit musten ur mig. Till råga på allt, så har min mage börjat krångla. Igen. Dock tänker jag inte sitta här och berätta i detalj om mina magproblem. 😉 Men det klart att det tar energi det också… Jobbigt liksom.

Annars var helgen väldigt lugn. Jag har blivit helt beroende av några Youtubers. Jag vet, LITE pinsamt, men det bjuder jag på! 😉 Den första är Jocke & Jonna. Dock kollar jag inte på alla deras videos, men DEFINITIVT alla spökvideos. Alltså det är sååå ul! 😀 Jag kollar också på LTGS, i.o.m att de numera har spökjakter ihop. Men jag har även sett deras gamla inlägg. Riktigt häftigt! (Om jag tror på det paranormala förstås.) Sista jag kollar på är Hatsy, hon lägger upp TS4 vidoes, dör hon bygger massor, massor, massor. Jag har blivit så nördig på det där, och varje ledig stund på helgerna, ibland även kvällar, så bygger jag lite själv. Men det kommer jag aldrig att visa för någon hahaha! Men Hatsy är kul att följa.

I alla fall, tack för responsen från podcasten! 😉 Fortsätt kommentera, och höra av er! Jag tycker bara det är roligt! Annars då… Jo, snart iväg i eftermiddag som sagt, och köra mina träningar! Sen ska jag gymma hade jag tänkt. Lunchen är precis intagen, så dags att få undan lite på datorn, och sen kör jag!

Så ni får ha en fin dag! :*

Intervju / podcast / vlogg

Hallå på er!

Så som jag sa, så var helgen ganska späckad. Vilket var superkul! 😀 En underbar helg! Vilka fina hästar och duktiga ryttare vi har sett!  Helt fantastiska ritter. Och såklart shopping. Men i lördags blev jag intervjuad i en podcast som en bekant har! 😀 SÅ himla kul! Jag filmade hela castingen! Den ligger nu ute på Youtubekanalen här nedan, som en ”behind the scenes” vlogg. 😀

Vi pratade om min ADHD och om hästarna. Som i alla videor, så pratar jag ibland lite goja, och mixar ord och meningar hejsan svejsan. 😉 Det är JAG helt enkelt. Det går alldeles för fort i mitt huvud, så orden blir lite konstiga, och komiska haha. Jag blandar grammatiken TJOOHOSAN. Men jag vet att ni tar det för vad det är! Så tack till er för att ni är förstående. :* Kom ihåg att ett skratt förlänger livet! Jag hoppas ni ska förstå vad jag säger i alla fall!

Rättelse/förtydligande: Jag blir förbannad när någon provocerar mig, och inte slutar upp med det när jag ber personen i fråga att sluta, både en, två och tre gånger. Ibland även fyra, fem och sex gånger. Jag tycker det finns belägg för att ryta ifrån då, med eller utan diagnos. 😉 Angående min ilska/aggressivitet när jag var liten, så var min stubin kortare då än vad den är idag. Dock kanske det låter värre i podcasten, än vad det egentligen var. (Det var endast inom familjen jag fick sådana utbrott. ) Givetvis gör min diagnos ibland sakerna större än vad de är, och jag har varit för dramatisk. Men som jag säger i podden – oavsett min diagnos, så har jag fortfarande känslor liksom alla andra. Bara det att jag känner mer ibland, än vad andra gör. Jag har närmare till mina känslor. Dock endast verbalt idag. Sällan jag kastar grejer omkring mig numera. 😛

Så lyssna på podden! (OBS, den är på engelska.) 😀 Den är, för att slänga jantelagen åt sidan, RIKTIGT BRA! Den blev superbra! 😀 Filmen är ju i sämre ljudkvalité, men jag tänkte att det är lika bra att slå två flugor i en smäll. Så får ni iaf se hur det såg ut. 😉 (Vill ni se hela filmen, så säg till, så lägger jag ut den också!) Podden ligger även på Youtubeklippet, både i slutet och i beskrivningen! Här nedan är länk till podden:

——-> https://jeena.net/pods/8 <——-

 

Ha en superbra helg! Kram/ C

Gothenburg Horse Show 2017

Halloj!

Den här helgen är ingen video planerad, eftersom det är GHS hela helgen typ. 😛 Imorgon kommer dock nytt material att spelas in på lite olika sätt. Vad det är, kommer ni få veta så småningom. 😉 😉 😉 Så den här helgen är jag alltså lite off. Idag blir det delvis jobb framför datorn, och ledig dag. Njuter verkligen av det underbar solskenet idag! 😀 På söndag kommer jag kanske, kanske, bjuda på något. Jag får se. :)

Typ världens godaste Wallenbergare på GHS! ;)

Typ världens godaste Wallenbergare på GHS! ;)

Ha en SUPERFIN fredag alla! :* Kram/ C

 

Den sjungande ryttaren

Tjoho! 

Hoppas allt är bra kära läsare! Med mig är det prima! 😀 I videon nedanför pratar jag om hästarnas betydelse för mig, och lite kuriosa om min hästbakgrund. Alla hästar är inte nämnda, men det är ett litet urval. En video med lite bladat med lite humor, och känslor. (Mot slutet av videon så nämner jag lite om 2016. Jag vill poängtera att jag inte på något sätt var deprimerad under 2016, utan det bara bara delar av året som var lite mindre bra. ) :) Ännu längre ner i det här inlägget, finns en liten extra video … 😉

 Här är ett tidigare inlägg om mina hästar: http://misscelinem.spotlife.se/2016/02/01/flickan-och-hasten/

 

Nedanför är till er, från mig. Jag skjuter i detta läget jantelagen åt sidan, och hyllar mig själv. Jag klappar mig själv på axeln. Oavsett hur provocerande det verkar för en del ,så gör jag det. Jag tycker att jag är värd det. Jag ger mig en klapp på axeln för jag är förbaskat stolt över mig själv. Inte någon hybris i åtanke – utan bara en väldigt brokig resa hittills genom livet i bagaget. Därför känns klappen lite extra bra.

Jag är i grunden ett frö

Som växt upp efter varje medgång

Jag har sjunkit för varje motgång, Men återuppstått och tagit mig åter

Jag har vuxit mig stark igen, Min rot har blivit starkare, Och min stjälk står idag stark

Jag är en ros, En vacker ros, Som vuxit sig stark genom åren

Som ständigt är under uppgång, Oavsett vilket hinder som är i vägen

Att leva

ATT VÄLJA LIVET.

ATT VÄLJA LIVET NÄR MOTGÅNGARNA AVLÖSER VARANDRA.

DET ÄR DET VIKTIGASTE AV ALLT. ATT FORTSÄTTA.

ATT VÄLJA LIVET.

Dålig start på skolgången. Mobbning, psykisk smärta, fysisk smärta. Men en otrolig envishet. Kaos, men också lycka. Om ni orkar, så lyssna igenom hela videon. Därför är videon som helhet, är en viktig del av min historia.

Sjukt, sjukt, sjukt jobbigt vlogginlägg. Men ack så viktigt. En viktig punkt för mig. En viktig punkt för att ni ska förstå resten. Så kanske bland det jobbigaste jag kommer lägga ut, men nu är det gjort, och det känns både skönt och befriande. Jag har kommit till en punkt i livet, där jag borstar av de jobbiga från axlarna, och går vidare helt enkelt. Jag väljer vad jag vill lägga energi på, och vad som ska ta min energi. Andras förutfattade meningar om mig, genom åren, har varit ett alldeles för tungt ok på mina axlar, som jag nu väljer att dela med mig av. Inte in på djupet, av förklarliga skäl som ni säkert förstår, men att ni hör, med mina egna ord, hur det har varit för mig. :) Jag hoppas de förutfattade meningarna försvinner.

Och JA, det finns säkerligen språkliga fel i klippet. ADHD-personer har en förmåga att hitta på egna ord, bl.a. Speciellt när man tänker på en mening, men orden man får fram är ibland egenkomponerade. 😀 DET är jag i ett nötskal. Det går så otroligt fort i mitt huvud ibland, istället för sludder, för jag artikulerar generellt sett väldigt bra, så går det så fort att orden jag säger, har ingen annan hört, för de är något jag själv hittat på i den där millisekunden. 😉 

Jag är en glad fis, som 99% av alla gånger man träffar mig, har ett stort leende på läpparna. 😀 Men innanför all hud, allt kött och blod, finns en trasig själ som är på väg att läka ihop. Sakta men säkert, har jag genom åren, mått bättre och bättre. Och min ADHD har hjälp mig väldigt mycket, just att jag fått svar på det som tidigare varit obesvarat. Jag har fått svar på varför jag reagerat som jag reagerat i olika situationer. Och nu har jag fler nycklar att låsa upp alla tidigare låtsta dörrar i livet. Så tack ADHD, jag ÄLSKAR DIG! :)

Hoppas ni har en fin helg! :*

Ny vecka – ny månad

Sista dagarna på årets första månad. Sista måndagen den här månaden.

Lite vemodigt att januari redan är slut. 😛 (Nostalgikern.nu) Men det har varit en riktigt bra månad! Jobb både med träning, hästar och natur. Rätt skönt när allt rullar på på rutin. :) Men förändringens tid är här på många plan. 😉 (Mer om det kommer!)

Jag är lite kluven just nu, för jag har redan fått helt otroliga sommarkänslor. Redan liksom! 😀 Men också är jag väldigt taggad på att sätta igång gårdens vårbruk i trädgården. Något jordbruk blir det nog inte i år heller på markerna. De får vila. :) Skönt att kunna låta de vila, och ta upp det när man vill. Däremot är skogsbruket i rullning, och väntar på att skogsmästaren ska titta förbi. Mycket röjningsarbete, och en del plantering. Det röjdes ju ganska rejält 15/16. Men det blir kul att se resultatet efter röjningarna! :)

Fler videos på vloggen är på G btw! Det gäller bara att klämma in dem när vädret är Ok, och tiden finns. 😀 Men en video kommer inom kort… 😮 Så stay tuned!

 

Ha en fin måndag! :*

SVT-reportage

Jag är som jag är, när jag inte blev som jag skulle! 😀

TACK till alla er som visat respons efter inslaget om kvinnor med ADHD! :* Så glad att folk reagerar! Och bryr sig! (Det finns ju de personerna, kändisar m.fl, såklart som sitter med huvudet högt, och näsan i vädret, men de är bara små människor, som inte har hjärtat på rätta stället. :) De som faktiskt bryr sig, är de stora människorna, med ett mycket stort hjärta! Så tack till alla er!) :*

Reportaget kan ni läsa här: Reportage ADHD, SVT-nyheter

Jag har varit SÅÅÅÅÅÅ nervös hela december, sedan efter inspelningen. Jag har ju inte vetat hur det skulle klippas, eller något – men så bra det blev! 😀 Och otroligt bra klippt. (Var ju en timme som blev 4 min långt ungefär.) Som många andra, så hade jag fördomar mot mig själv, att jag kommer låta konstig i TV, men det tyckte jag inte alls var farligt faktiskt, haha! 😀 Och som min inledning lyder, jag är ju den jag är. Jag kan ju gärna inte förställa min röst, eller ändra på andra yttre faktorer. Det är ju så jag är. 😛 Men nu är det gjort, och jag är så glad och nöjd! :*

Verkligen kul att medier också reagerar, och pratar med ‘vanligt’ folk, och inte bara alla kändisar med ADHD. Jag menar, det är ju så ofantligt många människor med ADHD, som inte är i rampljuset.

I mitt reportage var det väldigt mycket fokus på hur mitt liv var tidigare, innan jag fick diagnosen. Såklart har mycket förändrats sedan efter diagnosen. Jag har lärt mig att hantera väldigt många av mina tidigare stora problem. De klassiska, fokusera, koncentrera sig, impulsivitet etc. Impulsiviteten är fortfarande något jag jobbar jättemycket med. Det är inte så att jag är impulsiv som i fysisk bemärkelse, utan mer tankar som i sin tur skapar ångest och oro. Jag har ibland svårt att styra impulsiviteten inombords, men det är ju inget någon annan märker av. Det gör bara jag själv.

Så min ADHD, är ju lite knepig på sitt sätt. Jag har inget missbruk eller haft något kriminellt förflutet, men har ändå haft väldiga svårigheter genom åren, från 3-4 års ålder, fram till 24 års ålder, då jag fick diagnosen. Men inte är det många som märkt att jag har haft problem. Säkert ingen från min skoltid. Inga gamla klasskamrater eller dylikt. Det har ju aldrig synts på mig att jag varit en problemperson. Bara att jag varit lite annorlunda, agerat annorlunda i olika situationer, dragit mig undan, varit väldigt tyst etc. Men jag tror att mina teaterår, verkligen har hjälpt till att forma mig till den jag egentligen är. :)

Så åter igen STORT TACK till er som engagerat sig! Ni är alla diamanter i mina ögon! 😉

 

Instagram: MissCelineM