När tiden stannar …

Ibland är det bara så att tiden stannar till, och ruskar om en. Precis så. Tankar om så mycket, finns i den här dikten (Läs hela dikten här):

 

Minns du hur vi sprang, i det höga gräset, bland prästkragar och buskvioler.

Känslan när du tog min hand i din, med lätta steg och bara fötter vi svävande över ängen.

Solens starka sken värmde våra lättklädda kroppar, under den klarblåa himmeln.

Humlor och getingar surrade runt våra huvuden när vi landade raklånga i gräset.

Jag blundade och drömde om en svunnen tid.

Allting var så enkelt, allting var så klart.

Gnistrande jul – 42 dagar kvar…

Julen glittrar och sprakar

Bara Rodolf är uppe och vakar

Över tomten som lagt sig för lur

I Prancers bås, herregud!

Om tomten inte vaknar snart 

Tar nog inte julen nån fart

De måste fara genom skyn som en raket

Annars blir barnen utan paket

Hur ska tomten hinna koppla sin släde

För sitt uppdrag utföra den 24:e? 

20161112_150032

Min kropp, mitt jag

Mina fötter har burit mig långt och länge

Över glödheta marker vi vandrat, och genom iskalla strömmar vi korsat

Ibland genom taggiga snår, och över vassa stenar

Min kropp har burit mig, vart jag än gått

Med blodrispade händer, och sönderslitna fötter, har jag nått mina destinationer 

Ögonen som emellanåt varit tårfyllda

Tårarna som saltat mina ögon, att jag inte sett vart jag gått

Min fötter har då alltid visat vägen fram 

Hjälpt min kropp att förflytta mig, och ständigt hållit min kropp i rörelse

13450285_10154109303275115_4058649354276414299_n

Ser du vad jag ser? Livet går alltid vidare, hur historien än sett ut.

Livets skugga

Utan att tänka, agerar jag

En hundradels sekunds analys, blir min aktion

Min snabba tolkning, skapar en uppfattning

Du upplever mig som fel, men jag känner mig bara oförstådd

Mitt agerande i frustration, sker av impuls

Mina impulser är ingen ursäkt för beteendet, men en förklaring

När jag kan tygla mina tankar, kan jag tygla impulserna

Ibland brister det även för mig, utan att mitt agerande är fel

Även om jag är impulsiv ibland, har även jag en gräns

Vart den gränsen går, skiljer sig beroende på vilken situation det är

Utan förståelse och respekt, kommer du aldrig komma mig nära

IMG_20160610_235544

Om livet med ADHD – misscelinem

 

 

Åskans blixtar

IMG_20160421_220222

Once the lightening hits you, you’re not able to change a thing.

But if you dodges the lightening,

only the rain will fall and the thunderstorm will swipe over before you know it.

Stay positive, even when life tries to drag you down.

Det mentala ovädret

Åskans dunder och blixtar, lyser upp mellan de forsande regndropparna från ovan

Jag står öde, och regnet väter kallt min kropp

Blixtarna yr kring mitt huvud, och jag kan känna dess intensitet 

Smällarna hörs tydligt, när blixt efter blixt slår ner

Ljuset lyser starkt från skyn, och jag faller med hög fart bakåt

Blixten har träffat mig

blendpic_2016418182236455

 

Long time no see. Var ett tag sedan jag publicerade något inlägg här. Det har sin förklaring. Den långa versionen av den, är ej aktuell att dra här. Det har varit turbulenta veckor mentalt och fysiskt. En svajig start på våren på många plan kan man säga. Det får helt enkelt ta den tid det tar, för att få såren inombords att läka. För jag hoppas att de läker. Ibland är det regniga dagar, då tårarna bara rinner. Det är lika bra att låta de komma, och få gråta ut som det så fint heter. Det finns inget fel med att gråta, vare sig man är man eller kvinna. Att gråta innebär inte en svaghet – det är en styrka.

För när allt är ute, det är då det är lättare att klättra vidare i livet. Att gå och bära allt inom sig, fungerar ett kort tag, men sen kommer det att brista, förr eller senare. Just wait for it. Personer som inte kan släppa ut sina känslor, skrämmer mig lite faktiskt. Jag har liksom ingen aning om vad jag har dem. Men det är ju upp till var och en, hur mycket man vill släppa in andra på sitt inre. Men om man står varandra när, ser jag det som en självklarhet för att man ska kunna umgås. Annars blir det konstigt.

Nog om det. Jag låter i alla fall mitt mentala oväder få komma, så det kan dra över sedan. För det gör det ju alltid. Även om det tar några veckor, månader eller år. Det är jobbigt just nu. Men är glad att jag har så fina vänner, från när och fjärran, som stöttar, och som bara är en textrad, ett samtal eller en kram ifrån. Det är underbart! :*

Why STOP?

 

IMG_20160331_140253

Did you stop the journey already?

That’s bad, cause no one else will move for you

No one will take your shoes and start the walk

No one will make your moves

Start creating your life, with your choices

Don’t let anyone push you in a different Diarection, unless you’ve chosen it

Keep pushing yourself forward, even through the adversities

Just let the shit pass, and leave it there

You are stronger than the bullshit

Do not let someone else’s will, create your future

Cause you can do it all by yourself

Life in a Box

998976_10153908616790115_2722699114533574499_n

misscelinem @ instagram

Do you know how it feels to be free? 

Me neither

So let’s start the journey 

To a new life

And a new beginning

Let your life rock

Make it shine

Do it real 

And never look back

För fler bilder —> misscelinem @ instagram

Mitt liv – Min väg

Dina åsikter om hur jag ska leva mitt liv – är inte min väg

Att min väg är krokig, svår och hal – är mitt problem, inte ditt

Jag går min väg för att lämna mina fotavtryck – inte dina

Mina fotavtryck visar att jag lever efter mina vägar – inte efter dina åsikter

Vi kan gå på samma väg – men inte i samma spår 

Du lämnar dina avtryck – jag lämnar mina

Vill du vara vid min sida genom livet – låt mig då få fortsätta gå, i mina spår

Instagram: misscelinem

blendpic_2016311105053460

Dina klarblåa ögon

Din blick ger mig värme och liv

Dina klarblåa ögon tränger in i mitt hjärta

Din blick gör mig knäsvag

Dina klarblåa ögon är de vackraste jag vet