SVT-reportage

Jag är som jag är, när jag inte blev som jag skulle! 😀

TACK till alla er som visat respons efter inslaget om kvinnor med ADHD! :* Så glad att folk reagerar! Och bryr sig! (Det finns ju de personerna, kändisar m.fl, såklart som sitter med huvudet högt, och näsan i vädret, men de är bara små människor, som inte har hjärtat på rätta stället. :) De som faktiskt bryr sig, är de stora människorna, med ett mycket stort hjärta! Så tack till alla er!) :*

Reportaget kan ni läsa här: Reportage ADHD, SVT-nyheter

Jag har varit SÅÅÅÅÅÅ nervös hela december, sedan efter inspelningen. Jag har ju inte vetat hur det skulle klippas, eller något – men så bra det blev! 😀 Och otroligt bra klippt. (Var ju en timme som blev 4 min långt ungefär.) Som många andra, så hade jag fördomar mot mig själv, att jag kommer låta konstig i TV, men det tyckte jag inte alls var farligt faktiskt, haha! 😀 Och som min inledning lyder, jag är ju den jag är. Jag kan ju gärna inte förställa min röst, eller ändra på andra yttre faktorer. Det är ju så jag är. 😛 Men nu är det gjort, och jag är så glad och nöjd! :*

Verkligen kul att medier också reagerar, och pratar med ‘vanligt’ folk, och inte bara alla kändisar med ADHD. Jag menar, det är ju så ofantligt många människor med ADHD, som inte är i rampljuset.

I mitt reportage var det väldigt mycket fokus på hur mitt liv var tidigare, innan jag fick diagnosen. Såklart har mycket förändrats sedan efter diagnosen. Jag har lärt mig att hantera väldigt många av mina tidigare stora problem. De klassiska, fokusera, koncentrera sig, impulsivitet etc. Impulsiviteten är fortfarande något jag jobbar jättemycket med. Det är inte så att jag är impulsiv som i fysisk bemärkelse, utan mer tankar som i sin tur skapar ångest och oro. Jag har ibland svårt att styra impulsiviteten inombords, men det är ju inget någon annan märker av. Det gör bara jag själv.

Så min ADHD, är ju lite knepig på sitt sätt. Jag har inget missbruk eller haft något kriminellt förflutet, men har ändå haft väldiga svårigheter genom åren, från 3-4 års ålder, fram till 24 års ålder, då jag fick diagnosen. Men inte är det många som märkt att jag har haft problem. Säkert ingen från min skoltid. Inga gamla klasskamrater eller dylikt. Det har ju aldrig synts på mig att jag varit en problemperson. Bara att jag varit lite annorlunda, agerat annorlunda i olika situationer, dragit mig undan, varit väldigt tyst etc. Men jag tror att mina teaterår, verkligen har hjälpt till att forma mig till den jag egentligen är. :)

Så åter igen STORT TACK till er som engagerat sig! Ni är alla diamanter i mina ögon! 😉

 

Instagram: MissCelineM   

blogstats trackingpixel

En reaktion på “SVT-reportage

  1. Det var jaette intressant att se reportaget. Och det aer kul att hoera att diagnosen goer det laettare hanterbart. Och nej, jag maerkte ingenting heller :/.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>