New horse in. Skorpan!

Hello there!

Har haft två veckors bloggpaus nu. Har bara njutit av den, hittills helt underbara sommaren. Det har varit härligt umgänge, god mat, strandhäng, bad med vänner, solat en massa och bara njutit av det fantastiska vädret som varit! Vem har INTE njutit denna sommaren liksom?! 😁

Men… Det bästa av allt, det hände för ändå drygt två månader sedan. En ny familjemedlem på gården – Corsa. Efter att under flera månader ha sökt med ljus och lykta efter en ny häst, så fann jag henne – med stort H. En pärla i dess rätta bemärkelse! Jag var bara helt tvungen att prova henne, för att se om hon passade in efter det jag sökte. Och OM hon gjorde! Tjejen som ridit in henne, och som jag provred henne hos, bara smilade åt mig och sa – ”Du har ett väldigt dåligt poker face.” Japp, det har jag! 😍😍😍

Jag var förälskad – vid första ögonkastet. Bestämde mig samma kväll – jag vill ha henne! Och så blev det. Denna lilla (lagom till mig dock) skönhet är blott 3 år, e: Corriendo Tau och är helt underbar! Hon är en pärla. Både till utseendet och i hanteringen. Nu hoppas jag att vi kommer ha en härlig, rolig och mysig framtid tillsammans! Välkommen till Halland fina Skorpan. 😘😍😙💖

20160621_180305_3

 

Ha en härlig fredag! Kram C

Falsterbo Horse Show

Liksom många andra hästälskare, var jag på plats i Falsterbo! Var där några dagar, och kollade på några hoppningar, shower och givetvis massor av prylar. Kollade mycket på transporter faktiskt. Finns en som ligger bra till vid nästa köp. 😉 Roligaste på helgen, grädden på moset liksom, var nog ändå Rolf-Göran Bengtsson, vår bästa kung Roffe, när han styrde Clarimo Ask mot en stark seger i grand finale, Grand Prixen på söndagen. Det var HELT MAKALÖST att se honom rida, så perfekt, så snabbt, så otroligt stark! Nu blir det visst Unita Ask som ska gå OS, men hon såg också fin ut på tävlingarna tyckte jag. :) Förutom alla fina hästar, duktiga ryttare och prylar, så träffade jag på lite nytt folk också. 😀 En toppenhelg i söder helt enkelt!

Här är en film från prisutdelningen av Longines Grand Prix under söndagen. Njut! 😉

Hjärnan som enda medicin

Tänka. Tänka, tänka, tänka. Att bearbeta, vända och vrida på situationer, med hjälp av hjärnan, är min bästa medicinering jag haft. Att jag har vågat använda tänkandet för att lösa mina psykiska svårigheter, istället för att använda medicinsk hjälp. Givetvis genererar det till bakslag. Det är bara att kravla sig upp. Försöka igen. Envishet! Min andra bästa medicinering. Min enorma envishet, när det handlar om mig själv. Det får dock aldrig bli dumdristigt. Goda råd från kunniga personer är guld värt! 

Det har pratas så flitigt, i så många år, om vilken fluga ADHD har blivit på senare år. Helt plötsligt har hela Sverige ADHD. Alla känner idag någon med ADHD. Ändå rycks det så på axlarna, varför?

Om någon på fullaste allvar tror att vi som fått diagnosen ADHD; ville ha den för nöjes skull, eller för att få uppmärksamhet, kanske för att få extra bidrag – ni har så FEL, FEL, FEL man någonsin kan ha. Det är löjligt rent ut sagt! Ingen vill bli stämplad, men alla vill må bra. Den rättigheten försvinner, om man inte får någon hjälp. Om man inte får rätt hjälp. Rätten som innebär att också jag ska få möjlighet att kunna skratta, känna mig betydelsefull, kunna glädjas av min tillvaro, att jag får möjligheten att hitta min plats i samhället. För att citera en mycket vacker text, skriven av Py Bäckman:

 

”Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv”

Jag blev rädd. Jag var livrädd mina första månader efter att jag fått min diagnos. Vad sjutton ska folk tro? Mina vänner, släktingar, bekanta etc, etc. Det kom säkert som en chock för några, men för väldigt, väldigt många blev det mer en bekräftelse. Någonting har jag alltid varit lite avvikande med mig. Men ingen har kunnat sätta fingret på -vad- som varit avvikande. Med diagnosen föll många pusselbitar på plats.Så gott som alla. Den ständiga ångesten fick en förklaring. Tidigare depressioner. Ja, väldigt mycket fick sin förklaring, vilket har hjälpt mig. Att få en diagnos är inte till för att stjälpa – utan hjälpa. Allt mer känner jag mig tryggare, och tryggare med vem jag är. Jag har fel och brister, men bara jag kan hantera dem, och lära mig av de. Ingen annan. Jag är min egen lärare.

I flera års tid har jag avstått att medicinering mot ångest och depression. Nu även mot ADHD. Jag tänker fortsätta i det spåret. Jag gillar att använda hjärnan som medicin för mina svårigheter. För att överlista mitt psyke. Den svaga länken får aldrig ryka av. Den måste hela tiden förstärkas. Bli starkare. Med hjälp av rätt bearbetning, kommer den hålla länge, och orka många tuffa slag. Hjärnan är kraftfull när det kommer till psyket. Med små medel, som än är jobbiga utföra, kan man successivt styra över sitt beteende, på olika sätt. Jag vill inte låta mig förledas, utan stoppar tankar och dylikt så fort jag kan. Då hamnar jag i balans med psyket och har lättare att tänka rationellt, när jag är i balans.

Det finns många vägar att gå, och det är inte alltid så att den kortaste, är den bästa på lång sikt.

Min kropp, mitt jag

Mina fötter har burit mig långt och länge

Över glödheta marker vi vandrat, och genom iskalla strömmar vi korsat

Ibland genom taggiga snår, och över vassa stenar

Min kropp har burit mig, vart jag än gått

Med blodrispade händer, och sönderslitna fötter, har jag nått mina destinationer 

Ögonen som emellanåt varit tårfyllda

Tårarna som saltat mina ögon, att jag inte sett vart jag gått

Min fötter har då alltid visat vägen fram 

Hjälpt min kropp att förflytta mig, och ständigt hållit min kropp i rörelse

13450285_10154109303275115_4058649354276414299_n

Ser du vad jag ser? Livet går alltid vidare, hur historien än sett ut.