Du finns inte där

Minns du hur vi sprang, i det höga gräset, bland prästkragar och buskvioler.

Känslan när du tog min hand i din, med lätta steg och bara fötter vi svävande över ängen.

Solens starka sken värmde våra lättklädda kroppar, under den klarblåa himmeln.

Humlor och getingar surrade runt våra huvuden när vi landade raklånga i gräset.

Jag blundade och drömde om en svunnen tid.

Allting var så enkelt, allting var så klart.

Som blicken du gav mig, den som borrade sig in i mina ögon, in i hela min kropp och fastnade i mitt hjärta.

Ditt leende som fick samma hjärta att smälta som smör i solsken.

Solskenet vi upplevde tillsammans där vi låg på ängen, sida vid sida, tätt intill varandra.

Jag log ett stort leende, och min kropp blev ytterligare några grader varmare.

Ett djupt andetag, och jag var på väg tillbaka till verkligheten. 

Jag slog upp mina ögon, och kisade upp mot himlen. 

Min arm sträcktes ut, i hopp om att få känna din hud under min hand.

Men där var tomt. Du var inte där.

Du var borta.

Jag var ensam.

Så ensam.

blendpic_2016222115744477

 

 

 

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>