På flykt

På flykt från mig själv. 

Ända sedan i början av tonåren, har jag dagligen vaknat upp illamående, och med en inre stress. Illamåendet har genererat till att jag många mornar, börjat dagen hängande över toalettsitsen. Numera sker det inte jätteofta. En eller ett par gånger i månaden. Förut, säg mellan 14 års ålder fram till 19 års ålder, hände det så gott som varannan dag. Det blev som en psykisk vana att börja morgonen så. En väldigt ful vana. I början trodde jag att det var något fel fysiskt, men ingen läkare kunde hitta något. Det var ett psykiskt, betingat beteende som enda sättet att bli av med, var att träna bort det. Det har inte varit det lättaste, då jag fortfarande vaknar varje morgon med en inre stress och ångest. Så fortsätter dagarna också. Jag bär alltid runt på en inre stress, som jag alltid, varje dag, försöker fly ifrån. Den kommer alltid ikapp mig. Det går inte att fly från sitt inre.

Mina dagar, med fasta rutiner, underlättar både den inre stressen och ångesten väldigt mycket. En kort stunds yoga och meditation under dagen, förbättrar det ytterligare. Tyvärr är jag ingen mästare på att slappna av och göra dessa moment, som jag vet fungerar. (Bättring!)

En människas liv 2016 är så förbannat ytligt. Allt som är djupt, svårhanterat och för tungt skjuts gärna undan, eller så blir det en flykt. Jag har väldigt svårt för nutidens levnadsideal. Jag passar helt enkelt inte in. Ramen som folket i samhället lever i, kan jag inte vara innanför. Så fort jag hamnar på dess kant, och är på väg att tippa in – faller jag baklänges. Ramen som familj, vänner och bekanta kan leva i, är så främmande för mig. Mina tankar är för djupa, och mitt synsätt är för djupt.

När jag har ventilerat mitt inre, mitt riktigt jag, har många personer flytt. Det är svårt för många att höra, prata och ta till sig djupet hos andra. På något sätt har det blivit tabu i denna ytliga värld. Långt ifrån samhällets vidder, sträcker sig ytan, och fångas upp av (egentligen intelligenta) människor. Men det är så mycket lättare, att bara glida med i strömmen, än att stå pall och känna efter själv. Granska det ytliga. Man tror att man är sig själv, att man har hittat sig själv, sitt riktiga jag. Men i själva verket är man bara någon annans spegelbild. Det är så lätt att tro att man har hittat rätt väg, men i verkligheten är man på villovägar. En genväg blir en omväg. Just därför, fokuserar jag på mitt inre. Vad jag vill. Vad jag tycker. Hur jag ska leva mitt liv. Andras åsikter om mig, hur, vad och när jag ska göra saker – är bara ord. Det är jag som går i mina skor, ingen annan.

blendpic_2016210144922549

blogstats trackingpixel

En reaktion på “På flykt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>