Dina klarblåa ögon

Din blick ger mig värme och liv

Dina klarblåa ögon tränger in i mitt hjärta

Din blick gör mig knäsvag

Dina klarblåa ögon är de vackraste jag vet

Sunday funday

Hej underbara bloggläsare! ( För att låta, och passa in som en optimal bloggare. 😀 )

Den här söndagen har varit helt Ok! Den började med en morgonpromenad i skogen, sedan blev det ut till stallet och fixa för hästarna, och därefter under eftermiddagen var det årsmöte med vår ridklubb. Riktigt trevlig eftermiddag, och kul att träffa klubbkompisarna igen (alla var dock inte på plats). Nu ikväll kom jag precis hem från en ridtur, hann precis rida innan mörkret så jag slapp tända upp lampan på ridbanan. 😛

Nu är februari snart slut, det har varit en kul månad på många sätt! :) I veckan inleder vi mars – Hej hej!

Poppis förra sommaren. :)

Poppis förra sommaren. :)

Eftermiddag i stallet – underbart!

Hey there sailor!

Japp, idag blev det nästa en heleftermiddag utomhus och i stallet. Så himla härligt väder! Fick gjort i ordning ridbanan, mockat, fixat foder, sopade rent stallet med dörrarna på vid gavel i den gassande solen. Helt ljuvligt! Efter det blev det en ridtur på en pålle, och nu kom jag precis hem från kalas hos farmor som fyllde år.

En himla mysig fredag helt enkelt. Nu ska jag krypa ner i soffan framför bra TV/film vad det nu blir! Tjingeling! (Poppe får vara med på bild igen! 😉 )

Foppa :*

Foppa :*

De 4 stadierna

Jag vet inte om detta är ett vanligt drag, men jag har 4 olika stadier, varje dag.

Vi börjar med den första. Den börjar från det att jag stiger upp på morgonen (alltid med en förbannad ångest) 06.30 och varar fram till 10-tiden ungefär. Utan X antal koppar kaffe i kroppen, börjar inte dagen ö.h.t. Det är i det här stadiet ”Vakna på fel/vs rätt sida” får en verklig innebörd. Om natten varit bra -> OK, då är det första stadiet uthärdligt. En otrolig bitterhet och negativitet ligger som ett täcke de första timmarna på morgonen. Ibland är det riktigt jobbigt, men för det mesta så är det bara att ta tjuren vid hornen, och get ready för att inte ge vika för all negativitet som bubblar.

Nästa stadie, nu börjar dagen – och det är riktigt jobbigt. Tidsspann omkring kl 10-14. Det här är en av de stadierna som är jobbigast under dagen. Inte för att jag inte kommit igång, utan för nu är den emotionella delen ett faktum. Tårarna kan stå som en fontän ur ögonen, och det kan gå riktigt snabbt att börja grina. Det är som att ha en daglig PMS 365. Men det är sällan någon annan än jag känner av det, och märker det. Men när det väl utbryter (för det gör det varje dag, om än på olika sätt, så är det alltid någonting som ger uttryck för detta stadiet under dagen) så är det bara att genomlida, ”gråta ut” om det behövs, och ge sig själv en ordentlig knuff i rätt riktigt. För det komemr ju gå över. Det vet jag.

Tredje stadiet. Nu börjar kreativiteten på allvar dra igång i kroppen. Den är ostoppbar. Det kan verka som ett överdrivet stadie på många sätt, då positiviteten ständigt når ett klimax. Det gäller då att inte låta det gå överstyr. Jag måste hålla allting i schack, för annars blir det fel. En så kallad mental balans genom hela det tredje stadiet. Kroppen får inte bli för sprudlande fysiskt eller psykiskt. Kungen får inte bli schackmatt. Inte under några omständigheter. (Brister någon gång ibland, såklart. Men det är en träningssak.)

Och det sista stadiet då, ja efter alla de övriga stadierna, om de inte varit katastrofala, så är det sista stadiet ett ganska intetsägande stadie. Om jag är i mental och fysisk balans, så finns kreativiteten kvar och positiviteten. Det jobbiga kommer senare, när det är dags att lägga sig. Då kan stadie 1 börja komma krypande. Balans, balans, balans. Att komma till ro. Vilket i perioder är helt omöjligt. (Och då gäller meditationsövningar, eftersom jag inte har några mediciner.) Vissa nätter blir det bara ca 3 h sömn. Mestadels vila istället för djupsömn. Då får det väl vara så då. Det blir bättre. :)

 

 

10409705_10152792240515115_6657335056993594524_n

Lista – listigt

11102995_10153254855600115_6629894725707755782_o (1)

Senaste

Låt du hörde: Jane Green – My castle in spain

Film du såg: Maria Lang – Mördaren ljuger inte ensam

Mat du åt: Macka och kokt ägg

Kram: Min vovve

Puss: Min vovve

Känslan: Fyller på energiförrådet

Bråk: Hmmm… Minns inte. Bror kanske?

Resa: Helsingfors. Azm!

Glädje: Försöker alltid le och vara glad. (Fake it til u make it. 😉 ).

Längtan: GHS i slutet av mars

Dröm: Scoutresa med Jonas Hallberg. Seriöst. Det var grymt! Riktigt nice!

Personen du träffade: Broder

 

Gången du var utomhus: Hos hästarna i morse

Gången hela din familj åt middag tillsammans: Hmm, några veckor sedan/någon månad sedan? Trevligt!

 

Antingen-eller-frågor:

Storstad eller landet: Landet alla gånger.

Hamburgare eller pizza: Pizza

Kött eller fisk: FIsk (om det inte r viltkött förstås!)

Hund eller katt: Hund

Aftonbladet eller Expressen: Hmm…

McDonalds eller MAX: Big no till båda!

Vin eller Öl: Vin

Charter- eller skidsemester: Charter

Sverige eller Utlandet: Både och

Sport eller nyheter: Sport

Hockey eller fotboll: Fotboll

Ljushåriga eller mörkhåriga killar: Både och

Sommar eller vinter: Båda igen!

.

Fem saker du alltid har i ditt kylskåp?

Gurka, ost, smör, skinka, olja

Fyra saker du inte kan vara utan?
– Familj
– Mina elektroniska prylar
– Naturen
– Linser (ögonlinser…)

3 saker du inte kan äta?
– Hamburgare från macdonalds
– Mintchoklad
– Insekter

Två saker som gör dig glad
– Naturen
– Min familj

En sak du gör oftast flera gånger i veckan
– Tränar på gymmet

Du finns inte där

Minns du hur vi sprang, i det höga gräset, bland prästkragar och buskvioler.

Känslan när du tog min hand i din, med lätta steg och bara fötter vi svävande över ängen.

Solens starka sken värmde våra lättklädda kroppar, under den klarblåa himmeln.

Humlor och getingar surrade runt våra huvuden när vi landade raklånga i gräset.

Jag blundade och drömde om en svunnen tid.

Allting var så enkelt, allting var så klart.

Som blicken du gav mig, den som borrade sig in i mina ögon, in i hela min kropp och fastnade i mitt hjärta.

Ditt leende som fick samma hjärta att smälta som smör i solsken.

Solskenet vi upplevde tillsammans där vi låg på ängen, sida vid sida, tätt intill varandra.

Jag log ett stort leende, och min kropp blev ytterligare några grader varmare.

Ett djupt andetag, och jag var på väg tillbaka till verkligheten. 

Jag slog upp mina ögon, och kisade upp mot himlen. 

Min arm sträcktes ut, i hopp om att få känna din hud under min hand.

Men där var tomt. Du var inte där.

Du var borta.

Jag var ensam.

Så ensam.

blendpic_2016222115744477

 

 

 

 

Hjärtat slutar slå

blendpic_201621911276426

Hjärtat bultar och slår

fortare och fortare

jag kan höra varje slag

det bråttom har

ljudligare, starkare

för att sedan stanna av

Våra blickar

Varje gång våra blickar bryts,

spricker delar av mitt hjärta

En spricka som för varje gång,

blir djupare och längre

Du kan inte se dess skörhet,

men jag kan känna smärtan

En smärta så outhärdligt svår,

och det enda som syns är en tår

Hjärtat går itu,

och faller isär

Varje gång våra blickar bryts

blendpic_2016213151444181

Jag faller

blendpic_20162111175928

Jag faller, jag faller

Djupare och djupare

Längre och längre bort

Dit ingen kan nå mig

Ingen kan se mig

Med utsträckta armar jag faller

Ett hopp om befrielse

En tanke om vilja

Ett kall från ovan

Jag flyger

Jag svävar

Jag söker

Men du ser mig inte

För jag faller

Jag faller, jag faller

På flykt

På flykt från mig själv. 

Ända sedan i början av tonåren, har jag dagligen vaknat upp illamående, och med en inre stress. Illamåendet har genererat till att jag många mornar, börjat dagen hängande över toalettsitsen. Numera sker det inte jätteofta. En eller ett par gånger i månaden. Förut, säg mellan 14 års ålder fram till 19 års ålder, hände det så gott som varannan dag. Det blev som en psykisk vana att börja morgonen så. En väldigt ful vana. I början trodde jag att det var något fel fysiskt, men ingen läkare kunde hitta något. Det var ett psykiskt, betingat beteende som enda sättet att bli av med, var att träna bort det. Det har inte varit det lättaste, då jag fortfarande vaknar varje morgon med en inre stress och ångest. Så fortsätter dagarna också. Jag bär alltid runt på en inre stress, som jag alltid, varje dag, försöker fly ifrån. Den kommer alltid ikapp mig. Det går inte att fly från sitt inre.

Mina dagar, med fasta rutiner, underlättar både den inre stressen och ångesten väldigt mycket. En kort stunds yoga och meditation under dagen, förbättrar det ytterligare. Tyvärr är jag ingen mästare på att slappna av och göra dessa moment, som jag vet fungerar. (Bättring!)

En människas liv 2016 är så förbannat ytligt. Allt som är djupt, svårhanterat och för tungt skjuts gärna undan, eller så blir det en flykt. Jag har väldigt svårt för nutidens levnadsideal. Jag passar helt enkelt inte in. Ramen som folket i samhället lever i, kan jag inte vara innanför. Så fort jag hamnar på dess kant, och är på väg att tippa in – faller jag baklänges. Ramen som familj, vänner och bekanta kan leva i, är så främmande för mig. Mina tankar är för djupa, och mitt synsätt är för djupt.

När jag har ventilerat mitt inre, mitt riktigt jag, har många personer flytt. Det är svårt för många att höra, prata och ta till sig djupet hos andra. På något sätt har det blivit tabu i denna ytliga värld. Långt ifrån samhällets vidder, sträcker sig ytan, och fångas upp av (egentligen intelligenta) människor. Men det är så mycket lättare, att bara glida med i strömmen, än att stå pall och känna efter själv. Granska det ytliga. Man tror att man är sig själv, att man har hittat sig själv, sitt riktiga jag. Men i själva verket är man bara någon annans spegelbild. Det är så lätt att tro att man har hittat rätt väg, men i verkligheten är man på villovägar. En genväg blir en omväg. Just därför, fokuserar jag på mitt inre. Vad jag vill. Vad jag tycker. Hur jag ska leva mitt liv. Andras åsikter om mig, hur, vad och när jag ska göra saker – är bara ord. Det är jag som går i mina skor, ingen annan.

blendpic_2016210144922549